Jag slog ett vad med en pojke en gång. Han sjöng alltid, och jag sa att han skulle vara tyst. Då sa han att jag skulle säga tusen låtar, och sen skulle han hålla tyst. Jag slog honom, och han slog mig, sen gick vi därifrån. Han hette Engwar, och hade stora framtänder och flammiga, röda, kinder. Och rött hår. Jag vet inte vad han gör idag, puh, jag vill inte ens veta. Men jag sitter här, och skriver en lista, i tidsfördriv. Han kanske har barn och villa nu.

1000 bra låtar. Från och med nu.